Dimension - Prolog


♦ England, London, 2021 ♦
 
PrologProlog  HemHem  Bli medlemBli medlem  Logga inLogga in  

When a man is tired of London, he is tired of life; for there is in London all that life can afford - Samuel Johnson


Dimension - Prolog Scc8eq


Det var så här det gick till, i Londons undre värld. Det visste Jaden mycket väl. Joseph försåg honom med kokainet, Jaden sålde det vidare. Det var lättförtjänta pengar. Han fick 40 procent av vinsten. Det vita guldet vägde tungt i fickan. Han sålde det, han snortade inte skiten. Skötte han sina kort rätt så hamnade han inte i trubbel. Joseph var en hård men rättvis boss. Han hade gett honom mycket, men Jaden hade också skött sitt jobb och gett Joseph 60 procent av vinsten varje månad. Han var 35 år nu och hade länge drömt om att utbilda sig till lärare, skaffa familj och villa och lägga den mörka delen av livet bakom sig. Men han visste att det aldrig gick att dra sig ur droghandeln. Fortfarande mindes han tydligt hur det hade gått för Diego, trebarnspappan som lånat pengar av Joseph för att betala tillbaka spelskulder men var oförmögen att betala tillbaka. Han hade hittats kallblodigt mördad på en toalett på John Lewis. Strypt med ståltråd sägs det. Eller Michelle, den trevliga spanjorskan som charmat alla i maffiakretsen. Hon hade tydligen legat med fel man och hittades två dagar senare i tre olika sopcontainrar.

Jaden var felfri, han skulle aldrig klanta sig. Det hade han alltid intalat sig själv. Ändå stod han där framför den svarta, tjocka ekdörren till Josephs kontor, kallsvettig och oförmögen att röra sig. Han kastade en nervös blick på armen, rosen han tatuerat till minne av sin döda bror skänkte honom tröst och mod att försiktigt knacka på den mörka dörren. En svart, storvuxen torped öppnade dörren med ett hånfullt flin på läpparna. Miguel. Han trodde alltid han var så märkvärdig. Jaden var inte i stånd att ge den större mannen en svidande kommentar som han annars brukade göra. Han visste att ingen skulle stå på hans sida när han väl erkände att han klantat sig. Det var bara tio meter till skrivbordet där den taniga bossen satt och såg på honom med en hård blick. Men det kändes som en evighet att ta sig fram till honom.

”Nå Jaden, var har du pengarna?” Josephs röst, rosslig och vass. Svetten trängde genom pannan och Jaden var tvungen att torka sig med baksidan av handen. Han hasplade ut sig några stammande, patetiska ursäkter. Det var inte hans fel, någon stal kokainet. Han nämnde inte att han hade druckit sig redlös och tappat både rocken och påsen med knark. Hans händer darrade och han kunde inte ens förmå sig att torka svetten ur pannan längre. Joseph såg inte road ut. ”Du vet vad jag tycker om tjuvar, Jaden.” Han reste sig långsamt och rättade till den svarta kavajen utan att se på den yngre mannen som nervöst kliade sig på armen. ”Men Sir, det var inte mitt fel… Jag..” Ännu mer bortförklaringar. Joseph tog tag om Jadens långa, ostyriga hår och dunkade huvudet hårt i skrivbordet. Den unge mannen skrek skräckslaget men tystnade snabbt då Joseph satte pekfingret mot sina läppar. ”Du ska vara tyst Jaden. Jag tål inga bortförklaringar och det vet du. Du svek mitt förtroende.” Hans röst var fortsatt lugn. ”Dina misstag måste du betala för. Vi kan inte ha dealers som inte dealar, eller hur? Hur skulle vårt system då fungera?” Med ett svagt leende släppte Joseph greppet om Jadens, långa blonda hår och den omskakade mannen reste sig osäkert upp. Den taniga mannen gick tillbaka och slog sig lugnt ner vid sitt skrivbord och gav inte Jaden en enda blick. Den blonda mannen såg hoppfull ut. Hade hans misstag sopats under mattan? ”Tack, Sir. Tack! Du kommer inte ångra dig! Jag kommer aldrig göra om samma misstag. Tack! Tack!” Han sträckte sig efter den andres händer men rycktes kraftigt bakåt av torpeden som plötsligt tagit ett fast grepp om hans axel. ”Visa vår vän vägen ut och eskortera honom hem.” Joseph gav den mörke mannen en mystisk blick och torpeden nickade till svars.


På löpsedlarna kunde man nästa dag läsa om en oidentifierad man som hittats i Themsen, naken och skjuten i huvudet. Han saknade samtliga fingrar och flera tänder var utslagna. På den bleka armen nästan blossade en blodröd ros. Joseph visste att det var så här det gick till i den undre världen och bara den slugaste överlevde. Misstag betalades med liv. Det var ingen lek. Det här var Dimension.
av: Hanna aka Padfoot

NY MEDLEM? - Då kan den här guiden vara dig till hjälp!
Massrymning från fängelset
Dimension - Prolog Emptylör jun 20 2020, 19:32 av Kimothy
Tidigare under dagen har det rapporterats att en massrymning skett från London State Prison. Det är ännu oklart vad som gjort att denna massrymning varit möjlig, men det tyder på någon form av uppror på fängelset. Rapporter om rån på öppen gata har strömmat in de senaste timmarna. Polisen arbetar med att lokalisera och fånga in rymlingarna. Allmänheten varnas och uppmanas att vara …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Vem är online
Totalt 2 användare online :: 0 registrerade, 0 dolda och 2 gäster.

Inga

Flest användare online samtidigt: 32, den tis nov 08 2011, 21:50
Statistik
Vi har 256 registrerade användare.
Vår nyaste användare: shaithan1990

Våra användare har skrivit totalt 14349 inlägg i 539 ämnen