What did we get ourselves into...

Ett eko av höga rytmer i en successiv takt, klinkandet av glas följt av ljudet av njutbara skratt och låga stön svävade som en tunn rök i huvudet. Det var mörkt - fast inte kolsvart, eftersom en vag dimma av varmt ljus penetrerade hans ögonlock.
Nolan stönade hest in i den skrynkliga madrassen under sig, och vred huvudet åt sidan för att befria kinden från det våta materialet hans halvöppna mun dreglat ner, samt för att fånga upp lite syre från friska luften. En svag, behaglig kyla låg över hans bara axlar eftersom filten, som han antog hörde till sängen, glidit ner under nattens sömn, och det svaga ljudet av en stad som vaknade upp i det avlägsna fick honom att gissa att ett fönster i rummet stod öppet.
Det var skönt.

Han började vakna till. Efter några minuter kände han sig medveten om delar av sin kropp, och en huvudvärk började ömma i pannloben. Med ett till stönande drog han slött handen till sin panna och grimaserade. När de mörka ögonen väl öppnats blinkade de förvirrat om sig i rummet. Det här var inget rum han kände igen. Däremot var det sällan han kände igen rummen han vaknade upp i, det var inget nytt. Men det här var väldigt stilrent. Det var enkelt, välstädat och modernt. Det fanns inga fotografier på nära och kära på borden, och en plastmeny satt upphängd på en vägg bredvid en telefon. På golvet låg flera brytna kondomförpackningar. .. hm.
Någonstans i bakgrunden hörde han andetag tas. Ännu lite längre bort hörde han en dusch sättas på, och ett svagt nynnande. Hur många var de här... vart det nu var?

Nolan grymtade tyst några otydliga påhittade svordomar när han gjorde ett försök att resa sig men blev brutalt hindrad av sin huvudvärk, och gled långsamt ner på det skrynklade lakanet igen. Vad hade hänt dagen innan?
Han sträckte sig ner under täcket för att klia sin ljumske, och fann sig själv ta bort en till synes använd kondom från sin mage. Vad.. hade hänt?


(Privat~)

Han visste inte exakt vad det var som hade väckt honom. Om det var den där svala höstvinden som smög sig in i rummet eller det rinnande vattnet från rummet intill, kanske ett bedrövat stön tätt intill hans öra. Weed kunde inte minnas att han någonsin brukade lämna fönstret ens på glänt, och dessutom var det mot hans egna principer att ta hem främmande flickor - speciellt att låta dem stanna så länge att de hann ta ett enda steg in i badrummet.
Annars var känslan välbekant. Lite som att åka karusell fast utan ett virrvarr av ljus och skrikiga neonfärger, bara en yrhet som bar med sig ett vagt illamående och en längtan att bara få somna om igen. Vilket han troligen skulle ha gjort inom loppet av en halv minut om det inte vore för det där låga mumlet som ovälkomnat klingade till i öronen.
Långsamt öppnades de silvergråa ögonen och allt vart plötsligt störande vitt, det kittlande ljuset fick honom att blinka både en och två gånger samtidigt som han utlät ett ogillande stön och drog handen genom det alldeles för morgonruffsiga håret. På det träfärgade nattduksbordet bredvid honom låg en blank telefon, vad som verkade vara några slags broschyrer, några papper och såg man ännu lite nedåt, på det annars så dammfria och välstädade golvet låg kläder utspridda över hela rummet. Parallellt med att hans blick vande sig med allt det nya väcktes oroliga tankar inuti den unga mannens bröstkorg.
Det här var inte hans lägenhet.
Av ljuden att döma befann han sig inte ens i Antique street.
Minnet av igår var suddigare än någonsin och hans kranium kändes att vara gjort av sten, huvudvärken slog som en trumma mot tinningarna och han hade ingen aning om hur fan han hamnade här. Naken, dessutom. Allt han bar var ett fluffigt, vitt och nytvättat täckte runt hans midja. Någon slags panikartad känsla kröp mellan revbenen samtidigt som han vred på huvudet till den andra sidan sängen i förhoppning om att slippa bekräfta de misstankar han fått. Det kunde väl.. det fanns väl ingen chans.. att.. hjärtat hoppade över ett slag och underläppen blev hängande i fårvåning för några sekunder, den första tanken som slog honom var.. orimlig och knappast trolig, verkligen inte sann. Vad FAN gjorde Nolan i samma okända säng, lika lite påklädd som han själv?
"WHAT. THE . FUCK?"
Huvudvärken höll inte längre tillbaka honom från att lika förvånat som ilsket hoppa upp med täcket omkring sin kropp, med en blick som inte var någonting annat än beskyllande.

Någonstans på gatorna utanför tutade en bil högt, följt av ett strävt ljud av däck som gnisslade mot asfalten. Ljudet lät som helvetets högljudda portar i Nolans öron, och hjärnan pulserade runt blodet så huvudvärken oväntat ökade i intensitet.
Med en djupt missnöjd grymtning tryckte Nolan sitt ansikte mot madrassen och sträckte ut en hand för att leta efter en kudde att lägga över huvudet, samtidigt som han lågt hyschade gatats oljud för sig själv - trots att han visste att ingen egentligen hörde honom eller tog hans bakfylla i åtanke.
Fy fan. Hur mycket hade han druckit dagen innan? Visst var Nolan inte alls bra med alkohol av någon sort alls, men hans vanliga bakfyllor var i alla fall hanterbara. Det här skapade bara en djup känsla av att vilja gräva ner sig i jorden och stanna där.

När det tystnat blev han still med tanken att han kunde sova av sig bakfyllan i några timmar till. Vanligtvis var det här tidpunkten då han steg upp, tog alla värdesaker han kunde hitta och stack innan den person han spenderat natten med dök upp eller kvicknade till. Fast att bara ligga ner var mycket mer åtråvärt för stunden.

Men så skrek en röst till, och i överraskningen ryckte han till och mumlade högt något osammanhängande, innan han tystnade igen och drog bort kudden från huvudet; blinkade förstrött i ljuset. Innan bilden hans ögon tog in hann skärpas så försvann det mjuka täcket från hans underkropp, och en kall vind svepte över honom i rörelsen, och han huttrade till. Åh. Naken. Okej.
Nej, inte okej. Bilden hade blivit skarp, och framför sig såg Nolan en nästintill skräckslagen Weed, till synes naken förutom filten som han nyss slitit av honom själv. Nolan stirrade stumt tillbaks med vida ögon och en gapande mun. Hans torra mun verkade inte lyckas få fram några ord.
Nej. Inte alls okej.

Weed insåg att täcktet han virat om sina egna höfter också täckt Nolan's kropp, och iochmed att det mjuka, vita tyget dragits undan såg Weed saker han aldrig ville se.
De hade till och med delat täckte.
Och han var.. naken.
Snabbt pressade han ihop ögonlocken och vred på huvudet, undrade hur många gånger han kunde tänka 'oh my god, oh my god, oh my god' tyst för sig själv innan han blev galen. Scenariot att vakna upp i en främlings säng med en baksmälla som fick honom att tro att hans sista dag var inne hade inte varit främmande om det inte var för faktumet att det faktiskt var han som låg där med sitt mörka, morgonrufsiga hår och uppspärrade ögon.. Den enda personen han på riktigt vågade kalla för vän. Hårt pressade han handen för ögonen som om bilderna och den verklighet han uppfattat skulle försvinna då, kanske skulle han vakna upp på nytt och skratta åt en märklig dröm. Det här skrämde skiten ur honom, fick panikkänslor att trängas i bröstkorgen och tankar att förvirrat snurra innanför pannbenet tillsammans med den sprängande huvudvärken. En vag rynka bildades mellan hans ögonbryn och han drog darrande in den kyliga luften i lungorna, insåg att hur mycket han än försökte tänka tillbaka på gårdagen så var det enda han mindes övergången från neonfärgade spotlights och mainstream-musik till lågmälda röster, obekanta skratt och.. bilderna utbyttes till en svart tomhet.
Fingrarna särades och genom svarta ögonfransar såg han hur ljuset silades in genom fönsterspringorna, stack i de gråa ögonen medan han drogs mellan lusten att skratta och lusten att gråta. Det här var ju helt absurt. Och sjukt.
"I didn't see that" Och trots den upprörda undertonen var rösten nästan monoton, som om han försökte lägga band på sina känslor, lugna ned sig och tänka att det kanske inte var som det såg ut, trots allt.

Innan sinnet kommit till hands återigen - och långt, långt innan Revolt ens började klara av att smälta situationen till en hanterbar nivå - så drog han långsamt, närmast omedvetet kudden han kramat om ner mot sitt skrev och kramade den mellan benen för att dölja vad där än fanns att dölja. För en bästa kompis, i varje fall.

Så återfann han sig själv mer eller mindre tillbaka i verkligheten då ett vagt klinker hördes från en annan del av lägenheten- eller hotellrummet (börjar han ana...)? Han satte en hand mot pannan och vred huvudet mot den halvöppna dörren för att skymma ljuset, och kisade med de trötta ögonen. När klinket fortsatte insåg han att någon flyttade runt glas, flera åt gången, ljuden till läta.. det var någon där ute och städade upp nattens röra. Antog han.
Med en trött nyfikenhet vred Revolt huvudet åt båda sidor och fann att en tjej låg på golvet bredvid en pompös byrå, begravd i en hög tröjor och strumpor. På andra sidan byrån satt en kille med huvudet lutat mot väggen bakom, och ovanpå byrån låg ytterligare en kille ihopkrupen. Alla tre i djup sömn och lika spritt språngande nakna. ... HM.
Gode gud, hur många människor fanns det här i samlingen? Det fanns ju en i duschen också!

Blicken gled sakta, skuldsfullt tillbaks mot hans goda vän som han var rädd han aldrig skulle kunna se på samma sätt igen.
Han smackade med sina torra läppar några gånger innan han försökte samla tankarna. Handen gled sakta ur hans mörkbruna hår. I brist på annat, sade han tillslut;
"Weed.", tyst, hest till en början. "I'm sorry..? I don't even.. did you see... what?"
Hans till en början vackert utplanerade mening slutade i ett förvirrat svammel av oavslutade frågor.