Taxin hade tagit dom hela vägen hem och det hade tagit lång tid. Och under hela den tiden hade dom inte sagt ett enda ord till varandra. Indira hade inte verkat speciellt pratglad, inte ens glad alls när man tänkte efter.
Men Louie var mer än nöjd, för nu hade han precis klivit in i sin lille lägenhet som endast hade ett rum, ett mini kök och sen ett litet badrum, som även saknade en dörr. Det var så han hade levt nu i flera år, kanske inte det charmigaste stället man kunde hitta men inte heller allt för hemskt. Eller? Jo, kanske. "Nåja, välkommen hem till mig!" Han slog ihop händerna och det svarta läpparna särades då han log brett åt henne. Fortfarande halvt påverkad och på smått darrande ben förde han in henne till rummet. Det var stökigt, tv;n var på, det luktade säkert illa och sängkläderna låg huller om buller. Home sweet home.
"slå dig ner." Ännu en gång hade hans personlighet tagit en vändning, han vart likt ett nyfiket barn som knappt kunde vänta på att få öppna sina julklappar.
Med ett lätt grepp fiskade han tag i Indiras arm för att dra med sig henne på sängen, men han gjorde inte mer än så, utan rullade själv över på rygg och såg upp i taket. Han gillade denna kvinna mer när hon hade ett vapen, då hon var farlig. Nu när hon endast bar det svarta tyget till klänning blev hon så oskyldig och osäker. Det fanns liksom ingen spänning. Kanske kunde han locka tillbaka den sidan hos henne igen.
Likt en hundvalp såg han upp mot henne där hon satt på sängkanten och han hoppade en bit närmre, så nära han bara kunde innan han halvt satte sig upp med hjälp av armbågen. Sist hon fått utbrott va när han gick för långt, likt alltid, så nu när hon va instängd i en trång lägenhet på ett farligt område kanske hon skulle känna sig mer hotad. Han ville få henne upprörd. För skulle inte hon lägga hand på honom, skulle han illa nog bli tvungen att ta till våld till slut. Och vem vill förstöra ett sådant vackert ansikte? Den fria handen gled ner mot hans glyf på byxorna, och utan ett enda ljud drog han lätt ner den. Indira skulle få lära sig en sak, förr eller senare. Ingen, absolut ingen sätter sig på tvären mot honom. Speciellt inte en kvinna, en sådan underlägsen varelse. Han vred på sig igen, satte sig istället upp på knä bakom hennes rygg. "Va inte blyg..." Hans fingrar började leka vid hennes midja, uppåt mot hennes nacke där han förde undan hennes hår så att nacken vart helt nacken. Bara en liten lätt kyss. Till att börja med. Han drog ett djupt andetag och slöt ögonen, såg ner mot hennes nakna ben och kunde inte låta bli att faktiskt placera ena handen över hennes lår. "Jag vet att du kommer gilla det här, jag har gjort det förr." Handen gled långsamt in mellan hennes lår, men han gjorde inte mer än att just röra hennes hud försiktigt, och i samma stund smeka sig själv med den andra handen. Ja, han va sjukt bestämd på vad han ville. Han ville bli galen, psykotisk. Men mest av allt få henne att faktiskt tända till någon gång och explodera. Göra honom illa.

Äckligt vart det första som dök upp i hennes tankar. Hålan stank mer än vad Louie gjorde. Hon avskydde den mannen något enormt, och hade hon bara haft tillgång till sitt älskade vapen hade hon inte tvekad en sekund på att sätta en kula mellan hans båda ögon.
Dörren låstes bakom dom både och hon vart införd i det lilla rummet, sen nerdragen på sängen, och av ren reflex satte hon sig lika snabbt upp igen. Aldrig att hon skulle låta honom få övertaget så snabbt. Och det fanns bara en anledning till att hon hade följt honom hit, och det var för att dom var ensamma. Nu kunde hon bli sig själv igen, eller till hälften. Slå tillbaka utan att få polisen indragen.

Ljudet av en dragkedja kunde höras och hon spände kroppen, knogarna knöts ihop och blev nästan helt vita. Hon vägrade att blinka, istället stirrade hon tomt rakt fram genom det smutsiga rummet. Äckel...
Han hade nu krupit upp bakom henne, börjat smeka hennes lår och flåsa henne i nacken. Läppen drogs svagt upp i en äcklad gest. Snabbt förflyttade hon mannens hand och var snabb med att korsa bena. Hon hade blivit bestämd igen, allvarlig. Inte skulle den här asiaten få kliva på hennes respekt något mer.

Indira reste sig snabbt upp och vände sig om mot Louie. Ena knäet satte hon stöd mot sängen och hon förflyttades halvt mot honom. Ville han leka, så visst. Fine. Men det skulle vara hennes regler, ingen annans. Hon knuffade till honom på bröstkorgen igen, och nog visste hon att han skulle följa hennes rörelse och snällt lägga sig på rygg. Vilket det flesta killar skulle göra, om dom inte va bögar. Byxbena tog hon tag i för att sen dra ner en bit, innan hon helt utan förvarning klev grensle över honom. Han hade pratat klart för stunden, hon själv hade inte besvarat honom. Hon rörde inte en min, och ännu verkade hon inte ha blinkat. Blicken var som död och såg bara tomt ner på honom. Stackars pojke.. Han visste inte alls vem hon var.

Hon log lite halvt, innan läpparna sprack upp i ett leende. Eller leende kanske man inte skulle kalla det då hennes ögon sade något helt annat. Douchebag.
Hon slängde sig ner över honom, greppade hans hals med båda sina händer, tröck och höll hårt samtidigt som hon slog slet från sida till sida. Kanske var hon inte världens starkaste, men hon hade lärt sig ett och annat under självförsvarskursen. Även gatorna hade lärt henne ett och annat.

Han följde hennes rörelser, precis som en hund. Han var henne lydig. Nåja, inte riktigt vad han hade tänkt sig, men om hon var med på noterna så fanns det inte mycket att klaga över. Han flämtade till och sträckte ut på sig då hon gränslade honom. "Se, det var väll inte så farligt." Han hade precis planerat att över upp hennes klänning en bit, men hennes psykotiska leende hindrade honom i farten. Från första sekund insåg han att något var fel, och mycket riktigt, hennes händer hade tagit ett stadigt grepp om hans hals och hon svingade omkring hans huvud likt en leksak. Inte hade han vart beredd på denna omvändning och hjärtat började slå snabbare. Det va sjukt att han faktiskt njöt utav kvinnans vrede som hon tog ut över honom. Fast nu började ju luften faktiskt ta slut.
Louie greppade hennes händer, försökte slita henne loss, men likt en parasit tycktes blondinen ha sugit sig fast i våldet och vägrade släppa, men han gav inte upp. Han vred och slet allt vad han hade tills greppet faktiskt började lossa och han kom undan. Luft, äntligen kunde han andas.
"JÄVLA HORA!" Röt han fram gav henne en örfil, då det var allt han kunde göra för stunden, men sen tog han ett grepp om hennes armar och slängde henne åt sidan, ner på golvet. Han va snabbt efter. "Du ska få lära dig din plats, jävla.." Han muttrade fram orden, greppade hennes hår igen och slog hennes huvud mot väggen. Två gånger. Inte överdrivet hårt, men tillräckligt för att kanske ge någon liten vacker skada. Hon va verkligen ingeting utan ett vapen. "Se vad du fick mig att göra!"

(Fick power playa Indira lite, och stavar som ett as för jag är trött. Gnight)

Alla var dom likadan, dessa män. Såklart han hade följt hennes exempel och lagt sig ner, precis som han skulle. Men allt hade tagit en snabb vändning, och inte till hennes fördel.
Hora? Men ja, absolut. Det var ju precis det hon var. Eller hur?. Ironiskt log hon bara åt orden, tog dom som det kom. Med en örfil. Allt började helt plötsligt påminna henne om deras första gräl ute på gatan för drygt ett år sen. Patetiskt.

Det hade gått snabbt, och det kunde hon endast vara tacksam över. Hon drog sig upp på golvet, satte sig med bena indragna intill sin taniga kropp och huvudet vreds åt sidan innan det tippades nedåt. Smärta.
Smällarna mot den kalla väggen hade inte vart allt för kraftfulla och hon var fortfarande vid liv, även skallen verkade helt klar. Men en liten rispa uppenbarade sig vid hennes underläpp, även kindbenet hade fått en smäll. Halva hennes ansikte skulle troligen fyllas med blåmärken vid ett senare tillfälle.
- Vad vill du att jag ska svara?
Hon gav honom en hastig blick. Hon hade inget att säga honom, eller ens tillägga. Men en dag skulle hon ge igen på sitt sätt, just nu gick det inte, tyvärr..
- Vi vet ju båda hur det ändå kommer att sluta, hur vi än skulle vrida och vända på det.
Blodet från läppen torkade hon av med pekfingret, men den mörka blicken låg fortfarande över mannen som satt hukad en bit framför henne.

Hon ville sparka honom, sätta klacken rakt i huvudet på den fördömda människan.
- Men vi kan kanske komma överens om något annat, så vi slipper all denna dramatik...
Hon log snett och lutade sen det ömma huvudet tillbaka mot väggen. Hårt bet hon ihop och ville bara räta på sig igen, men hon ville inte visa honom sin smärta. Det enda som var viktigt nu va att komma härifrån för att sen kunna ta sig hem. Jobbet väntade henne tidigt på morgonen.