Hon förstod att det var som det var, Han för nekade inget, men tänkte inte säga något om det. Det var egentligen enligt henne ganska förståligt, men ändå. Han var precis som Ike, kanske alla var likada när det gällde att prata om det ehla med någon som inte tillhörde den fliken? Kanske, kanske inte. Hon såg hans bevsikelse, men det fick han gärna vara. Hon riskerade inga onödigt ställda frågor om hennes privatliv, fast hur kunde hon då förvänta sig att han skulle säga något om de andra liv han egentligen levde?

- Good.
Sa hon bara besvarade och drog fingrarna igenom sitt hår så att de skulle stanna på högra sidan av halsen och nacken. Hon slappnade av en aning och log för sig själv. Hon kunde se honom i ögonvrån om hon vred huvudet åt vänster, men hon lät bli. Det fanns ingen mening med att studera denne Harteus med blickar längre. Hon visste redan, skulle hon få reda på mer skulle hon bli tvungen att använda sig av ord. Tyvärr var det något hon var ganska dålig på. Hon hade helt enkelt fått något nytt att öva och träna på. Även om det var svårt nu i början.

- Plain old black and white..
Sa hon och log svagt, nej hon skulle inte förstöra sin rygg med en massa underligga färger. Det skulle heller inte passa in i hennes tattuerings konsept. Även om hon funderat på att göra rovdjursfåglens öga i en röd färg, men det fick vara. Blicken sa mer än tusen ord, oavsett vilken färg ögat hade. Han öppnade munnen igen coh hon nickade först innan hon sa;
- Yepp, my first and only..