Det vackra med att åter igen vara ute i det offentliga var helt klart människorna. När man tillbringar ett par år inom samma väggar så kan man inte undgå att känna igen alla, personal som patienter. Här ute kunde Mykene inte känna igen någon, om han inte träffade någon han nyligen skapat en kontakt med, eller någon av de få personer han kände sen innan. Det var i och för sig sex år sedan han blev utskriven nu, men det spelade ingen roll, han älskade det fortfarande och tog varje möjlighet att gå ut och interagera med människorna.
Denna kväll hade han sökt upp konserthuset, men främst dess casino. Inte för att han själv planerade att lägga ut mer pengar än på en drink, men hans inställning hade varit att han kunde flirta upp någon man som kanske skulle kunna känna sig manad att låta honom spela lite... Kvällen till ära hade han tagit ett par svarta jeans, men sen tagit en grön komonoinspirerad överdel som slutade vid midjan, med långa fina armar och ett band i midjan. Han hade även satt ett grönt hårband i en rosett i håret och slutligen även sminkat sig för att kunna bli den den "kvinna" som en man skulle få föra till spelboden.
När Mykene till sist hade kommit till casinot hade han köpt en drink och sedan börja spela på människors strängar. Det var först två timmar senare som Mykene satt där med spelmarkerna framför sig och sattsade dem på roulette, med en man som med en leende mun men oroliga ögon tittade på medan Mykene flyttade marker till svart 13. Det var inte en betydlig summa, men ändå en summa. Tärningen startade rulla, runt, runt, runt... Den studsade... Och landade. Svart.... 13! Mykene spratt upp med ett litet skrik och mannen tog tag i honom och snurrade runt med honom ett varv, påstod att Mykene hade känsla för det här och bad honom sattsa igen. Det var en väldigt rolig lek, att hålla i någon annans pengar. Han gav ifrån sig ett litet skratt och började sattsa igen.