Nita såg på honom, log snett och la ihop boken och drack en klunk av kaffet. Hon gjrode en svagt förfärad min och såg ner i den mörka sörjan som så enkelt brukade tillfredställa henne med sin smak och varma ånga. Det hade kallnat. Hon hade inte anat att de suttit här och talat så länge. London är okej. Ja hon fick väl helt enkelt ta reda på vad hon själv tyckte om London och inte ta in alla andras åsikter om stället.

- No, but I can speak Spain with out a thought..
Sa hon smått stolt över sitt språk geni, för det var väl det ända hon var bra på. Hon bröt naturligtvis inte på spanska just för att hon inte fötts där, nej hon föddes i London, men adobterats bort direkt efter födslen.[Vart de hamnade tror jag inte vi bestämt än så vet ej ännu xD] Hon såg fundersamt på honom och nickade. Visst han skulle gå, det hade varit intressant och lärorikt, men sedan kom en fråga som förvånade henne ännu mer.

- Sure.. I'm heading back to my place soon. Can't hurt to se around a bit first, right?
Sa hon smått osäkert och tryckte ner boken i en handväska hon haft med sig, inte för stor och inte förliten. Nej Nita hade ett sinne för ren mode, inte för overclassy, men samtidigt väldigt överseende. Det hade varit hennes grej de senaste åren, ändå hade hon lämnat branchen. Även om hon hade ett öga för det, så tyckte hon inte riktigt om det tillräckligt mycket.

- So maybe you can tell me something about you? And your act to fool everyone who shouldn't know about the real you?
Sa hon och reste sig upp och gav honom en blick som sa att hon både var riktigt nyfiken och menade allvar. Desstuom var det inte en ren gissning, ack nej hon var riktigt bra på det hon gör, riktigt bra. Att ta reda på saker föll henne framför ögat helt enkelt och hon kunde inte undvika att ge sig in på det. Hur farligt det än må vara. Hon kunde inte bara låta bli att fräckt tränga sig på, nu när han väl börjat tala med henne. Han visste inte vad han gett sig in på, men det gjorde inte hon heller.

Ike flinade retfullt. "So it's a date then!" Han rörde sig mot dörren, fortfarande vansinnigt nöjd över att ha lurat iväg en random tjej på en "date".Det var inte så att han hade svårt att skaffa tjejer, nej, han brukade han dom runt sig hela tiden, svassande som ett gäng valpar. Han hatade det. Egentligen såg han det inte som en dejt. Han hatade ordet dejt och han hade inga som helst planer på att dejta den här Nita. Han var helt enkelt inte detjtypen. Även om han gillade att retas med kvinnor i sin närhet. Eller egentligen.. med alla i hans närhet.

Men kvinnans senare fråga fick det att rycka till i fingrarna. Hon hade alltså upptäckt hans täckmantel? Åh, silly silly girl, you're good, tänkte han hånfullt i huvudet då han vred på huvudet och såg bak på henne. Han fnös nonchalant och viftade bort hennes påstående.

"What're you talkin' bout? What a nonsense." Sa han med ett kort skratt. "I think somebody have seen to many action movies or somethin'." Han såg tillbaka mot dörren, började gå och hoppades att hon hade köpt det han sagt, men han tvivlade på det. Kvinnan var smartare än vad han hade räknat med.

- If you wanna call that, sure, but I wont.
Sa hon med samma kalla, allvarliga stämma, men det befann sig fortfarande ett svagt retsammt leende över hennes läppar. Hon såg mer än vad man trodde. Denne Ike verkade vara van med orden och tornfallen man bör använda inärheten av kvinnor, men inget av det smickrade Nita. Inte på några plan. Fast det var kanske för att hon fortfarande såg denne som ett halvt djur? Djuriska komentarer smickrar inte helt enkelt. Varesig de är komplimanger eller förolämpningar, inget fastnar.

Hon gick efter honom till dörren och höjde ena ögonbrynet. Hon flinade dock, detta kunde bli roande.
- You are trying to hard.. Thats why I know..
Sa hon och nickade menande åt honom och gick efter honom med graciösa steg, mest av ren reflex. Hon såg fortfarande modell lik ut, i vardagen också, men det skulle säkert släppa snart. Hon skulle sluta anstränga sig, slänga ut sina kläder, sälja dom vad som helst. Hon ville inte ha med skiten att göra.

- And I know a few things about London underground..
Sa hon roande, det kanske lät som om hon menade Londons tunnebanor, men hon antog att Ike skulle förstå vad hon menade. Fast hon visste ju självklart inte speciellt mycket om det. Hon visste bara att Brodern hade något att göra med det, annars hade han inte tillbringat tid i fängelset. Hon förstod att han höll på med något skumt och det var hans val, inte hennes. Ändå la hon sig i, just nu utan att tänka på det. Men kanske fanns det något bakom denna väldiga fasad som London bar som intresserade henne, fick henne att vakna ur sin dvala? Kanske.

"Yeah. I will." Svarade han ironiskt och fortsatte vidare utan att se på henne. Han kunde urskilja retfullheten i hennes röst, så det fanns alltså en skämtsam sida hos henne, om än något mer sarkastisk en de flesta människor. Tass ogillade det inte. Tvärtom. Han brukade ha lättast att umgås med de som var lite mer åt det retligt skämtsamma och sarkastiska hållet än de allvarliga och tråkiga.

"You're trying to hard. Thats why I know." Sa hon sedan. Ike erkände inte sig avslöjad, men han sa inte heller emot utan grymtade bara till svar. Hon hade rätt, han inte varit nog försiktig. Han hade blivit nervös. Men, vad kunde hon göra? Hon visste fortfarande ingenting om honom mer än att han hade ett liv i den undre världen. Vad lönade det sig till att tjafsa ännu mer? Han kliade sig i nacken och drog upp ciggpaketet ur jackfickan. Längre kom han inte.

Hennes sista påstående fick Tass att stanna tvärt och vända sig om mot henne, fortfarande med paketet i handen. De hade kommit ut ur caféet och stod nu i den nyfallna snön och såg på varandra. Inga människor var i närheten, det var som att alla hade flytt inomhus när mörkret kom krypandes.

"Yeaah? Lady, somehow I feel that really hard to believe.. You're lying like a fucking thief." Hans blick var hård som sten när han sa det. Visserligen var hon annorlunda, men han hade aldrig sett henne förut och Tass hade hängt en hel del med folket i den undre världen i staden. Han skulle känna igen henne, drugdealers höll koll på alla. Men, sedan kom han på att han faktiskt hade känt igen henne. Men trots det så kändes det bara fel, det hon sa. Han tog fram en cigg och tände den stelt, hans händer började bli kalla. "You smoke?" Mumlade han med ciggen i munnen och sträckte fram ciggpaketet till Nita.

Hon flinade retsamt tillbaka och nickade bara som svar. Han fick göra det, för henne spelade det ingen roll. Hon fann hans personlighet väldigt lätt att handskas med, vilekt fick henne mer trygg i sig själv på något sätt, då blev det aldrig en awkward stämmning eller liknande och på något sätt tyckte hon om det. Hon talade som sgt ytterst sällan med andra överhuvudtaget, så detta kan man väl säga att det var ett stort framsteg. Morgondagen skulle hon spendera i stan, ta sig runt och kolla in olika ställen.

Han sa alltså inte emot. Intressant, mycket, mycket intressant. Hon hade alltså haft rätt, men vad skulle hon göra med den informationen? Ingenting faktikst. Det hon skulle göra var att ta reda på mer. Hon var alldeles för nyfiken för att det skulle vara nyttigt. Dessutom var det som ett nytt uppdrag. Hon övergav för stunden att studera djuren, hon hade funnit något nytt, mer roande att studera helt enkelt. De djur som var hälften människa. Som Ike. Vad han hittils bevisat i alla fall.

- I'm actually a terrible liar so I usally don't tell any lies at all, not to day either.
Sa hon och log retsamt emot honom. Det var ju inte DIREKT en ren lögn och det var därför hon inte hade haft några som hellst problem emd att säga den. Annars var det hon sa helt sant, hon var en HEMSK lögnare i allmänhet. Sa oftast den brutala sanningen och de flesta ogilalde henne för det. Hon ruskade på huvudet.
- No, I don't smoke.. Anymore.
Sa hon och det sista blev som ett litet tillägg. Hon var inte frestad, då hon inte rökt på säkert 2år, det var helt enkelt nödvändigt att inte ta emot en cigg nu. Hon stirrade på honom, men log fortfarande. Hon visste dock att han inte skulle säga så mycket mer om det de tidigare pratat om, så först väntade hon på någon fråga från honom, innan hon la sig i hans liv utan anledning i stället.

"Yeah. Right." Svarade han bara, han orkade inte tjafsa. Han hade fortfarande svårt att tro på Nitas ord, men ifrågasatte henne inte. Han ville komma ifrån ämnet, prata om någonting som var mer säkert. Typ vädret.

När hon tackade nej till ciggpaketet ryckte han lätt på axlarna och stoppade ner paketet i fickan igen och fortsatte gå mot tunnelbanan. Snön knarrade under deras skor, det gjorde en lugnande inverkan på Tass. Det var snart jul. Julbelysningen och pyntet prydde redan gatorna. Men Tass hade egentligen aldrig gillat julen. Folk var inte lyckligare i juletider, snarare tvärtom. Det var hans åsikt. Men snön, ja den gillade han som sagt. Bättre än regn och regn var ett vanligt fenomen i staden.

De tog rulltrappan ner i London underground. Tass satte ciggen i mungipan och drog upp sitt oyster card och satte det mot avläsaren, han släpptes in genom grindarna med ett pip och fortsatte fram mot ytterligare en trappa. Ett tåg stod redan inne på stationen och försvann in i underjorden med ett muller. En vindpust rufsade till Tass' korta hår och drog i den mörka kappan. Han kastade en blick mot Nita.

"We will have to wait for some minutes, we just missed a train." Sa han reserverat och riktade stegen mot en illa medfaren bänk på perrongen. Han lutade sig tillbaka och slog på ciggen för att askan skulle ramla av innan han drog den till munnen och lät röken fylla hans lungor.


[GAH, kom på nåt dom ska prata om xD ]